Den här veckan blir förmodligen extremt stressig. Jag var sjuk nästan hela förra veckan och orkade inte plugga så mycket vilket innebär att jag ligger efter rätt mycket. Imorgon är det dessutom dags för utdelning av kursens PM-uppgifter. Sedan har jag bara tre vardagar på mig att skriva; inlämning är redan på måndag.

Jag har träning på onsdag, fredag och söndag och jag jobbar hela helgen så kanske man kan förstå varför jag har världens ångest hur jag kommer att hinna skriva promemorian klart.

Så här går det till att skriva ett juridisk PM:

• Fas 1. Den STORA förtvivlan: Jag är dålig, jag kan inte svenska. Det är ren galenhet att ens försöka. Jag vill hoppa av hela utbildningen och flytta tillbaka till Finland.
• Fas 2. Att komma igång: Jag skriver halva meningar på dålig svenska (dvs. använder finsk struktur, skiter i grammatiken, hittar på nya ord osv.). Ingen svensk skulle förstå texten.
• Fas 3. Perfektionism: Jag granskar och skriver om varje mening. Jag googlar massvis, tex. för att kolla om man egentligen kan skriva så som jag har skrivit, letar efter fina termer, fraser och synonymer. Ifall jag har tillräckligt med tid att skriva om och om, blir texten faktiskt hyfsad bra. Annars blir det en paniklösning, vilket aldrig är bra.

Att få bra feedback är ju en självförtroendekick men det håller inte så länge. Det helt enkelt går inte att slippa den stora förtvivlan när jag börjar skriva ett PM så nu håller jag på att förbereda mig psykiskt inför imorgon. Troligtvis blir det ett par jobbiga dagar.

Olen kotona kolmatta päivää flunssan kourissa. Koko asuntoni on kuin kaaoksen jäljiltä, sillä en ole jaksanut tiskata tai siirrellä tavaroita paikoilleen. Minulla olisi paljon lukemista, joten sairastelu ei todellakaan sovi tähän väliin. Toisaalta laiskottelusta ei tule niin huono omatunto kuin tavallisesti ;)

Hur är det med mig?

Jag har varit lat att uppdatera bloggen men det känns som att det inte har hänt så mycket under senaste tider. Det känns lite konstigt att många av mina finländska kompisar inbillar sig att mitt liv i Stockholm måste vara speciellt spännande. Jag trivs väldigt bra här men vardag är ju vardag oavsett var man bor! Just nu är det huvudsakligen (mycket) plugg, träning och jobb som gäller.

Ändå finns det mycket att se fram emot i vår. Om två månader är det dags för DM så nu tränar vi stenhårt! I april får jag börja läsa straffrätt vilket jag har längtat från första stund på juristprogrammet. Sedan ska jag tävla med mitt lag i All Star tävling i Orlando, Florida. Och i maj är det dags för SM.

När det är frågan om vardag måste jag erkänna att jag tror att jag lider av någon form av singelångest pga. ”alla” omkring mig verkar flytta ihop och förlova sig. Anledningen till min ångest är troligen att jag fyller 22 på lördag och känner mig gammal. Jag brukar ha det extremt fullt upp så i praktiken skulle det vara väldigt svårt att ha ett fungerande förhållande men jag kan inte sluta fundera på att jag kanske blir en ensam jurist om jag fortsätter så här. I sådant fall måste jag nog sikta på perioden när folk i min ålder börjar skilja sig ;) Kanske jag borde satsa på karriär som skilsmässojurist?!

Min mamma bor i Sastamala, vilken är en liten stad i södra Finland rätt nära Tammerfors. Jämfört med Stockholm ligger staden 100 % på landet! Igår åkte vi till Kiikoinen, även mindre ort ungefär 20 min härifrån. Vi kommer att åka dit på julafton igen och fira jul där. Min moster har redan åkt från Lappland dit och mina två andra mostrar kommer att komma med sina makar och barn så vi är 13 personer som ska fira jul tillsammans.

Min mammas föräldrar bodde i Kiikoinen men nu är det endast min morbror som tar hand om lantgården och dessutom äger han även mycket skog. Jag vill bara fråga, hur många får gå själv i skogen och välja själv sin julgran? Vi har haft detta privilegium varje år! Vi valde två granar, en som vi har nu i Sastamala och en till lantgården. Det var förresten jag som sågade båda två.

På kvällen tränade jag med Pauliina på gymmet. Det var inte riktigt Sats men det var roligt ändå! Dock vi kände inte oss riktigt hemma där för alla andra var 120kg superbiffiga män som lyfte jättevikter och morrade.

Jag undrar vad som händer idag. Jag skulle vilja åka långskidor men mina systrar är tydligen fortfarande traumatiserade av den obligatoriska skidåkningen på grundskolan och inte vill följa med. Men kanske vi kan leta fram vår pulka istället!

Det var verkligen ett tag sen när jag var i Finland sist! Det är svinkallt men annars har det varit riktigt skönt att vara i Finland. Jag åkte i lördags efter jobbet och resan var plågande pga. jag åkte själv med Viking Line, det stormade och min hyttkamrat (jag hade bokat endast damplats så jag delade hytten med en 60-årig finsk tant) snarkade och slemhostade hela natten så jag sov nästan ingenting under resan.

När jag kom fram åkte jag direkt med min lillasyster till Tammerfors. Jag har ju ingen bil i Stockholm så det kanske inte var så smart att köra i snöstorm efter sovit ingenting. Men Pauliina (15-år, alltså proffs-bilkörare :P) hjälpte mig med filbyten så det gick bra ändå. Jag tittade på hennes träning och sen köpte vi mammas julklapp. Vi hade inga mynt med oss så vi var tvungna att lämna bilen ganska långt ifrån alla butiker och vi fick springa mellan butikerna för det var så sjukt kallt!

Jag tog en annan sväng till Tammerfors ikväll och tränade med mitt gamla lag vilket var grymt roligt. Saknar de där tjejerna dock jag trivs jättebra i min nuvarande lag också. Jag körde som bakperson men också som topp. Haha det var så länge sen! Det var roligt men ärligt pratat trivs jag bättre på marken. Jag kände mig som en elefant jämfört med deras toppar.

Jag märker att jag har svårt med finskan. Det är skitläskigt att man måste anstränga sig att hitta rätta ord, finska är ju mitt modersmål!

Förresten, jag klarade min tenta. Fick dessutom ett bra betyg. Jag är så stolt över mig själv! Jag tror att det är dags att börja tro på mig själv och inte tänka att jag befinner mig automatiskt i underläge för språkets skull :)