Hemma i mjukisar
Nu känns det att jag har fått tag på min studietakt igen. Jag var ovanligt disciplinerad igår; jag satte vid mitt PM hela dagen tills sextiden (jag tog endast en paus med ett avsnitt Gossip Girl!), och efteråt tog jag även lite fri luft. Om jag minns rätt, igår var det första gången när jag cyklade längre bort än till matbutik eller tunnelbanestation utan att åka vilse!
Först cyklade jag till universitetsbiblioteket och lånade en offentlig utredning från år 1943 och sen fortsatte jag till Sats Stadium och körde en riktigt bra träning på gymmet. Jag kom inte ihåg att räkna med att jag borde även orka cykla tillbaka. Jag nästan dog på väg hem; mina lår skakade redan när jag åkte från gymmet och det är endast den största växel som fungerar på min cykel. Mina lagkompisar springer ju med ankelvikter innan träningar (jag kan inte pga. min skada) så kanske det är endast rättvist att jag måste alltid cykla med den sjunde växeln…
Jag sov lite längre imorse men nu är jag i full gång med skrivandet. Jag har äntligen kommit över ångestfasen och nu känns det egentligen ganska roligt att skriva. Eller minst lagom roligt. Jag borde bara begränsa mitt ständiga kaffe/te/cola light –drickande, det är ju inget bra alls.
Jag hoppas att jag blir klar med texten idag för jag ska jobba hela helgen och jag måste hinna förbereda mig till rättegångsspelet som jag har på måndag (min roll är hovrättsdomare). Ärligt pratat är jag livrädd för rollspelet eftersom muntlig framställning inte är min starkaste sida och rollspelet kräver rätt mycket spontant reagerande. Å andra sidan, är rollspelet ganska fascinerande och det är nog bra att ha en praktisk övning.